irishboy

Previous:

 

Emily nickar sakta, hon var inte så i den åldern. Men hon hade alltid varit den lugna typen, medans Sandra tvärtom. Det enda stället där hon faktiskt fick ut sin ilska ordentligt, den ilska hon höll inne annars, det var på fotbollsplanen. Därför var det bästa hon visste att spela match, och hon var glad att det var som det var, trots att hon ibland önskar att hon hade lika starkt temperament som Sandra.

Emily sitter på en sten utanför huset med sin resväska framför sig. Hon har också en röd kånkenväska med sitt handbagage. Hennes mamma, pappa och Rebecka är fortfarande kvar inne i huset. Solen skiner intensivt på henne där hon sitter i ett par blåa levisshorts, ett vitt slappt linne och solglasögon. På fötterna har hon hon bruna gladiatorsandaler och hennes långa bruna hår är uppsatt i en slapp knut på huvudet. Typiskt att solen skulle komma fram precis när det var dags att lämna Sverige och åka till England. Solen lyser rakt på Emily och hon bestämmer sig för att ta fram sina solglasögon. Runt hennes mobil som hon håller i handen, omsluts av hennes hörlurar. Snabbt och smidigt virar hon loss de och sätter de i sina hörurar. Hon sätter på en låt och stänger ögonen. Hon nynnar tyst med i låten och tänker på att hon just nu har hela sommarlovet framför sig, hon hoppas få spela fotboll i England också, hennes livsenergi. Någon skakar på henne, hon öppnar ögonen och pausar musiken.

”Vi ska åka nu”, säger Rebecka som står framför henne. Emily nickar och reser sig upp från stenen. Rebecka går därifrån och sätter sig i bilen med Agneta. Fredrik håller på att lyfta in alla väskor i bakluckan så Emily går dit med sin väska.

”Här, jag kan ta den där”, säger han och tar väskan ifrån henne. Ryggsäcken tar hon med sig till baksätet där Rebecka sitter med hörlurar i öronen hon med. Hon nynnar lite tyst med hon gungar med i musiken. Snart kommer Fredrik och sätter sig framför ratten, han sätter i nyckeln i bilen och sen gasar han. De svänger ut från parkering och deras hus. Emily känner att hon faktiskt börjar bli lite ivrig att komma till London, och umgås med Adam som hon verkligen trivs bra med, han är den bästa lyssnaren hon känner, och han förstår och känner henne så bra också. Han är den enda hon kan lita på till hundra procent, och det kan hon säga hundra procent ärligt. Emily tittar på Rebecka som är på väg att dra ur sina hörlurar ur öronen.

”Kan inte vi åka till Milkshake City?” säger hon och lutar sig fram från baksätet. Agneta vänder sig mot Emily och Rebecka.

”Vad är det då?” säger Agneta.

”Det är typ ett café med milkshakes”, säger Rebecka medans hon sitter och biter lite på sina naglar, som vanligt.

”Ja, det kan vi väl göra, om de andra vill det, vart ligger det då?”

”Woodhouse Road”, säger hon och tittar upp. Agneta nickar och vänder sig om i sitt säte igen medans hon börjar prata med Fredrik.

Emily sneglar diskret på Rebecka som har återgått till sin mobil och musiken. Emily funderar på om hon ska försöka hjälpa Rebecka på något sätt genom att prata med henne eller helt enkelt bara vara väldigt snäll mot henne. Hon bestämmer sig för att låta henne vara och sen prata med henne vid ett bra tillfälle. Emily lutar sig bakåt i sätet och suckar, sen gäspar hon och blundar. Hon tänker vila lite innan de är framme på flygplatsen.

 

När bilen stannar och motorn slutar låta öppnar Emily yrvaket ögonen Hon måste ha slumrat till i bilen. Hon tittar sig omkring och ser att hon är själv därinne. Sen hör hon röster där utanför och tittar ut, hon får en liten chock men sen börjar hon fnissa lite. Adam står och stirrar in på henne genom fönstret. När han ser att hon börjar skratta gör han också det. Hon slutar fnissa och sen öppnar hon dörren och går ute.

”Hej Emi!” säger Adam och ger henne en stor kram. Hon måste stå på tå för att Adam är fler centimeter längre än henne. Hon skrattar.

”Hej, hur mår du?” säger hon medans  hon utlöses från Adams kram.

”Bara bra, och du själv?” Han står framför henne med sina händer nerförda i fickorna på hans mörkblåa shorts, hans mörka hår är draget lite slarvigt åt sidan medans det ser ut som han har använt en hel burk vax. På huvudet vilar ett par solglasögon och bredvid honom står det en resväska.

”Ja, det är bra. Men hur mycket har dina föräldrar fått betala för att du ska kunna ha med dig så mycket vaxburkar?” Emily står med armarna i kors och flinar mot honom.

”Ska du säga, din hårspray då, och förresten så ska jag dra ner på det.”

”Ja, verkligen, det var ju flera år sen.” Hon flinar åt honom, och han flinar tillbaka.

”Äh.” Han sparkar lite löst i gruset. Emily går mot bakluckan för att hämta sin väska. Solen skiner starkt på de, men luften känns väldigt ren efter de senaste dagarnas regn. Det är några få människor där utanför, några bilar är på väg att köra ut från parkering och hon ser några med resväskor på väg in mot flygplatsen. Adams och Emilys familjer står och pratar med varandra, Maria, Adams mamma, pratar med Fredrik och Alex, Adams pappa pratar med Agneta. På sidan står Alice, Adams syster som är ett år äldre än Rebecka, och Rebecka. De står och pratar ivrigt med varandra om någonting.

”Är alla klara så att vi kan gå och checka in då?” säger Alex och alla tystnar. Fredrik låser bilen och alla börjar gå mot ingången till flygplatsen. Alla pratar ivrigt med varandra och när de kommer in på flygplatsen känner Emily hur det svalkas. Luften där inne är mycket svalare än där ute vilket hon tycker är väldigt skönt.

”Ska vi checka in väskorna nu eller?” frågar Emily. Fredrik nickar och börjar gå mot incheckningen. De andra följer efter honom. I kön står det ungefär tio personer framför de. Adam står och trummar lite på resväskans handtag medan han tittar ut mot människorna som står framför dem. Emily tittar sig omkring för att se om hon kan hitta något intressant. Hon ser flera intressanta människor med annorlunda stil och hon ser flygplatsen som en hyfsat inspirerande plats. Människor som rör sig hela tiden är väldigt svårt att fånga på en målning men om man använder sin fantasi lite så är ingenting omöjligt. Det bästa är nog att alla ser så annorlunda ut, hon har alltid varit intresserad av kläder och mode, och det är något hon väldigt gärna målar. Hon rotar i fickorna efter något tuggummi hon kan tugga på och hon hittar ett paket med tre tuggummin kvar, hon stoppar ett i munnen medan hon sedan lägger tillbaka paketet i fickan. Kön har gått snabbt fram och snart är det deras tur. Framför de är det bara ett ungt par som ser väldigt lyckliga ut. De checkar in sina väskor och går sen där ifrån hand i hand. Emily ler, hon hoppas att det där snart ska vara hon.

Vid incheckningen sitter en dam i femtioårsåldern med han ordentligt stramad knut på huvudet, hennes läppar är formade till ett neutralt ansiktsuttryck och hennes ögon tittar koncentrerat framåt. Hon ser ut att vara nöjd med sitt jobb, fast hon ser inte heller glad ut. Mer tom. Emily skymtar en svart skjorta och en namnbricka, namnet kan hon inte se. Fredrik och Alex hjälpts åt att checka in väskorna medans resten av familjen står där bakom. När de är klara går de raka vägen till säkerhetskontrollerna. Adam kommer upp bredvid Emily.

”Jag klarade mig visst från övervikt”, säger han och flinar. Emily tittar på honom medans hon synar honom uppifrån och ner.

”Ja, du har visst lagt på dig lite.” Han slår till henne lite löst och Emily knuffar honom åt sidan medans hon skrattar. Emily och Adam går sist av de alla i kön till säkerhetskontrollerna. Framför de står det några främlingar de inte känner, och sen står deras familjer.

”Så, hur är det med dina föräldrar? Är det fortfarande problem?” säger Emily och tittar på Adam. Hans händer är nerförda i byxfickorna medans han tittar ner på golvet.

”Nja, det börjar väl bli bättre. Fast mamma litar fortfarande inte helt och hållet på att pappa inte gjorde det.”

Emily nickar. ”Jag förstår bara inte hur de kan ha ett förhållande utan hundra procent tillit. Jag menar, han låg med en trettioårig modell.”  

Adam skrattar till lite. ”Ehm, ja, det är ganska onormalt. Men mina föräldrar är inte normala. Men det känns ganska dumt. De borde egentligen skilja sig tycker man ju.”

Emily nickar och trummar lite försiktigt med sina fingertoppar på sidan av låret. Hon tittar sig ut genom kön och de är snart framme vid kontrollen. Då bär det av mot London.

____________________________________________________________________________________________

Hey. Förlåt för att jag har dröjt en vecka men jag är inte så bra på det här så jag typ, eh, övar på det. Jag försöker skriva så bra som möjligt och jag gör verkligen mitt bästa så ja. Ska försöka skriva ett imorgon också, see ya.